Gatumusikanterna

Det är vinter och på vintern är det kallt ute. Det går självklart att ifrågasätta vår tajming med projektet. SMHI talar om 0 gradigt och snö i Stockholm under natten till måndag. Men vädret verkar ändå vara på vår sida. Solen tittar fram till eftermiddagen. Förhoppningsvis stämmer väderleksrapporten och vi får uppträda i sol första dagen.

När jag var liten älskade jag att uppträda. Varje släktmiddag drog jag fram min kassettbandspelare och stod och sjöng med i mina favoritlåtar. Jag brukade alltid säga till mina vänner och lärare att jag skulle bli en sångerska när jag växte upp. Idag är jag 22 år gammal och har inte kommit längre än till strålkastarljuset på karaokebaren Star Bar vid Fridhemsplan. Men en sak består: jag älskar fortfarande musik. Och jag älskar att sjunga.

Under tio veckor kommer jag och Josefin att vara gatumusikanter i Stockholm. Syftet med projektet är att få en inblick i hur det är att skapa musik på gatan och hur man som gatumusikant blir bemött av människor och av samhället. Om vi är skickliga kanske vi dessutom får möjlighet att dryga ut studentkassan lite. Målet är att börja uppträda redan nu på måndag den 1a februari.

Ingen av oss spelar något instrument. Ingen av oss har tidigare testat på att uppträda på gatan. Vi har inte än bestämt vilka sånger vi ska sjunga eller med vilka hjälpmedel vi ska framföra dem. Jag lyckades precis hitta  min gamla blockflöjt som jag spelade lite i trean på lågstadiet. Jag har en gammal synt som ligger nere i källaren. Ute i vardagsrummet står en gitarr som saknar två strängar. För min del spelar det ingen större roll, jag har aldrig lyckats lära mig att spela gitarr trots många tappra försök.

Det här kommer att bli ett offentligt experiment. Ni kommer att kunna följa varje steg via hemsidan. I takt med att våren kommer hoppas jag på att vi kommer att känna oss som etablerade gatumusikanter, med en glädjefylld repertoar och en skara människor som uppskattar det vi gör. Nu är det dags att fylla Stockholms gator med musik.

När jag tänker på gatumusikanter ser jag Drottninggatan i Stockholm framför mig. Tusentals människor trängs bland trummande indianer, munspelande män och sovande (?) Jehovas vittnen. När jag en lördag eftermiddag ska skynda mig för att hinna uträtta alla mina ärenden känns det möjligtvis som att ljuden är lite för höga och musiken inte fullt så trevlig, men jag skulle inte vilja byta ut den.

Gatumusik – en fråga om arbetsmiljö
I Göteborg har gatumusik i innerstaden varit förbjudet sedan 1 juli 2009 och det är Företagarföreninen Avenyn som ligger bakom beslutet. Där tycker man att gatumusikanter med liten repertoar leder till arbetsmiljöskador för människor i omgivningen eftersom samma musik spelas om och om igen. Trist, tycker självklart alla musikanter som är ute på gatorna och sprider musik och tjänar en extra slant, men skönt tycker kommunfullmäktige.

Den nya bestämmelsen införs i de lokala föreskrifterna ”om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd” för Göteborgs kommun. Polisen kan ingripa mot gatumusikanter utan tillstånd. Den som bryter mot regeln kan dömas till böter, enligt Stockholms Fria.

Vi ska visa dem
Vi ska ge oss ut på gatan om ett par dagar jag och Emelie. Jag undrar vad vi kommer mötas av? Kommer vi att få ondskefulla blickar av de som är lika stressad som jag en lördagseftermiddag eller kommer vi att få en klapp på axeln av någon för att vi gör ett trevligt jobb? Faktum är att jag tror de flesta ser gatumusikanter som ett störande moment i vardagen, jag tycker att vi ändrar på det och att vi gör det nu.