”Jag älskar när folk provar något annorlunda! Egentligen vad som helst. Och eftersom jag som 16-åring ställde mig i gamla stan, plinkade på min gitarr och envisades med att bara spela egna låtar som ingen hört… Så tycker jag att det här gatumusikant projektet är extra coolt!”
-Lasse Lindh 12 februari, 2010
Lasse Lindh har länge varit en av mina främsta svenska förebilder inom indiepop-scenen. Det känns därför extra roligt att han uppskattar vårt projekt och tror på det. Jag har sett honom live vid ett antal tillfällen på spelningar runt om i Stockholm. Tyvärr befinner sig Lasse Lindh i Syd Korea under projektets gång, annars kanske vi hade fått äran av att ha honom som publik ute på gatan. Nu känner vi oss extra peppade inför nästa spelning! Tack för de värmande orden Lasse!
Vilket självförtroende man börjar att få! I början av projektet hade vi en förväntning om att många människor tyckte illa om gatumusikanter. Tvärtemot det verkar de flesta uppskatta att vi står på gatan och sjunger. Det är många glada blickar och leenden som möter oss, från så väl ungdomar som pensionärer. Idag var det många som stannade till och tittade på oss, något som självklart gör oss sjukt nervösa. Men utvecklingen går framåt och vi vågar ta i mer och mer när vi sjunger för varje gång. Det här kan inte bli annat än bättre.
(Förtydligande: Vi kommer inte ifrån Karlaplan, men JMK ligger där. Och det var ju på JMK som drömmen om att uppträda på gatan föddes.)
Idag har vi vart ute igen! Det gick ännu lite bättre än förra gången och vi tjänade 26 kronor! Vi fick publik av tio Metro-utdelare och en slant av två ryska turister som även ville bjuda oss på öl. Fokuserade som vi är tackade vi självklart nej till detta erbjudande, även om det hade vart spännande att socialisera sig lite internationellt.
På Medborgarplatsen är det alltid människor i rörelse vilket är bra efter som vi önskar oss publik. Dock blir både jag och Emelie sjukt nervösa när det står människor precis framför oss för att lyssna. När de står tio meter bort har vi inte några problem med att ta i för allt vi är värda, men när det blir intimt så blir vi lite fnissiga och stoppar händerna i fickorna. Det är tredje veckan in i projektet så under de resterande sju veckorna hoppas vi på framsteg när det gäller scennärvaron. Det ska vi nog kunna ordna. Imorse önskade jag att jag hellre kunnat stanna i sängen, men herre vilken kick man får. Gatumusikant är ett roligt yrke!
Inför kommande vecka är två spelningar inplanerade: onsdag och fredag. Vi upplevde att stämningen, folket och responsen vid Björns Trädgård vid lunchtid var så pass bra att vi kommer att stå vid samma plats även denna vecka mellan kl 12:00-13:00.
Vi har satt upp som mål att lära oss att spela varsitt intrument. När vi har stått och spelat i veckan är det bara sången vi har kunnat bidra med- och så lite amatörmässigt blockflöjtspelande, panflöjtspipande, maracasskakande och trummande i otakt. Minihögtalaren vi hade med oss i fredags hjälpte, men det känns på något sätt inte rätt att det inte är vi själva som framför hela uppträdandet. Det ska bli ändring på det. Vi har båda länge velat lära oss att spela gitarr. Personligen har jag försökt sen det att jag var tio år och jag fick en gitarr i julklapp av mina föräldrar. Tänk att få vara en av de människorna som besitter den obeskrivbara charmen att bara kunna sätta sig ner och plinka lite på guran, sjunga några goa gamla klassiker och plötsligt få hela rummet att sjunga med. Nu finns det inga ursäkter längre. Nu ska vi öva så att fingrarna blöder.
Vilket drag det var idag! Vi stod i en timme och spelade vid Medborgarplatsens tunnelbanestation. Vi hade lite hjälp på traven av bakgrundsmusik och några instrument. Det var mycket folk i rörelse och de flesta människorna verkade uppskatta vår uppenbarelse. Vi insåg idag att det inte ger några större klirr i kassan att vara gatumusikant på amatörnivå. Däremot har vi fått tips från en gammal pianist om både det ena och det andra. En tidningsutdelare tyckte att vi skulle sjunga något rivigare och en man i kavaj hade några andra önskemål. Att mäniskor verkligen bryr sig om att prata med oss och visar intresse är ändå så mycket bättre än pengar, på riktigt!
Vi är nyss hemkomna från vår andra spelning ute på stan. Solen sken och människor log åt oss. Det är något alldeles speciellt med bra väder i Sverige- plötsligt blir alla på bra humör. Även vi kände hur det drog i smilgroparna där vi stod vid Björns Trädgård mellan 12:00-13:00. Vårt soundtrack ”Tusen Ögon” spelades många gånger tillsammans med favoriter som ”Kom igen Lena” med Håkan Hellström och ”Svenska Hjärtan” med Lasse Lindh. Några människor stannade och tittade på oss, pratade med oss och efterfrågade låtar. På begäran blev det ett försök av ”Dom Andra” med Kent.
Idag fick vi dessutom pengar i hatten för första gången. Hela 2 kronor lyckades vi skramla ihop. Den första kronan kom från en mycket trevlig hemlös man. Han berättade för oss hur han själv brukade spela i Klara Kyrka på gudstjänster och mässor. Sen rådde han oss att ta i mer när vi sjöng och tipsade om några låtar vi inte hade hört. Han stod och tittade på när vi spelade och sjöng i några minuter och log hela tiden. Vår första riktiga publik med andra ord.
Halvvägs in i spelning kom Kulturtestaren förbi för att undersöka vad vi höll på med och hur vi lät. Inom kort kommer ni att kunna läsa vår första recension på hans blogg.
Jag lyssnar på P3 och helt plötsligt här jag min systers röst där ute i etern. Jag hör Mange Schmidt, Kodjo Akolor, Martina Thun och Hanna Hellquist diskutera vårt projekt. Nu lyssnar jag på En vän med en bil som syster valt till oss inför dagens spelning. TACK TACK PEPP PEPP!
Jag & Emelie har nyss kommit ut ur studion där vi spelat in en första version av vår låt! Låten heter ”Tusen ögon” och är skriven av Dan Engström. Efter många skratt fick vi till det här och vi ska självklart fila ännu lite mer på sången till imorgon. Det är mycket roligt som följer med en kreativ idé. Vi är ju i paradiset i tio veckor när vi får sjunga, spela in och dansa till musik. Att ni är med oss fastän vi är amatörer är ju det bästa!
Beautiful Day med U2 är en av mina absoluta favoritlåtar, och den framförde jag solo ikväll på Gröne Jägaren. Trots att jag är van karaokeartist måste jag erkänna att det var extremt nervigt att gå upp och ställa sig på scen med en kamera riktad mot sig. Det är en sak att bara sjunga för stunden, men det blir allvar på en helt annan nivå när man får höra i efterhand hur det faktiskt lät. Jag vill tacka min fina vän Johan Sjöberg för att han ställde upp och filmade.
Jag saknade min partner Josefin oehört mycket. Hon mådde inte så bra ikväll och kände att det var bättre att stanna hemma och vila upp sig inför fredagens uppträdande vi Björns Trädgård. Därför sparade jag även på Håkan Hellström låten, den är trots allt till för att sjungas som duett av oss. Josefin har suttit hemma och övat på en annan sång. En alldeles särskild sång skriven bara för oss av den otroliga KonradKrabba/ Danne. Låten kan ni höra HÄR. Jag blir rörd till tårar!
Emelie Fågelstedt
Josefin
