I skrivande stund sitter jag och Josefin och bygger en hemsida för SM för Gatumusikanter i Mariefred. Så fort den fasen är avklarad och sidan finns publicerad fortsätter arbetet med pressarbete. Nästa vecka, onsdagen 5/5, kommer vi att medverka på nätverksträffen för företagarna i Mariefred. I den officiela inbjudan som skickas ut presenteras jag och Josefin som de som ska hjälpa till att arrangera SM för Gatumusikanter i staden. Lokalpress kommer att medverka. Nu börjar det här att kännas på riktigt.
Jag kom precis hem från Berlin efter en 950 kilometers bilfärd. (Askmolnet förstörde nästan semestern och planet blev inställt, men som tur är orkade min pojkvän köra hela vägen medan jag satt bredvid utan körkort och hejade på). Och i Berlin vimmlade det av Gatumusikanter. Överallt. Mer traditionella som spelade trumpet och gitarr på gatan och i tunnelbanan, men även en man som satt och blåste i rör på Alexanderplatz. Inspirerande och vackert som sjutton. Men en sak reagerade jag på – alla gatumusikanter jag såg var män. Varför det? När jag tänker efter är de flesta gatumusikanter i Stockholm också män. Jag har inte reflekterat över det tidigare. Det tåls att utforskas närmare…
Det finns en sida som heter Hitta bloggen, de promotar nya och gamla bloggar och driver någon slags söktjänst för bloggar. Vi har idag blivit utsedda till veckans blogg! Hur roligt som helst, så det tackar vi för. En sak som slog mig är dock att när jag klickar för att se vilka som är topp 10-bloggar finner jag: Kissie, Kenza, Blondinbella, Foki, Paow och Dessie. Det finns flera hundra tusen bloggar i Sverige och de mest populära är tjejer som skriver om i princip samma sak och på samma sätt. Kanske för att de har samma läsarkrets men ändå. Det finns bloggar om film, musik, nyheter, skor, gatumusikanter. Ändå är intresset för så kallade fjortisbloggar störst? Berätta varför, snälla berätta varför!
Josefin skrattade glatt och sa att jag var gullig. Att det var roligt eftersom det syntes att jag själv insåg att jag inte var np vidare bra när jag försökte få fram akorden med ovana fingrar.
Pappa klappade mig på axeln.
Anders Gjöres gick förbi i cafeterian, skakade på huvudet och sa bara “fel tonart”.
Men det kan ju bara bli bättre härifrån. Ge mig en vecka eller två. Sen grejar jag min första låt. Den 5/5 ska vi på nätverksträff i Mariefred. Tills dess måste jag kunna imponera styrelsen med åtminstone en låt. Min halvtrasiga panflöjt funkar nog inte så bra bland företagare…
Nu har jag suttit hela helgen och spelat gitarr. Jag har sökt på Internet, fått tips av Dan Engström (http://twitter.com/konradkrabba) och granskat youtube-klipp i alla dess former. Först tänkte jag lära mig Counting Crows – Mr. Jones. Men eftersom jag tycker att Jakob Hellman är så sanslöst duktig när han spelar “Hon har ett sätt” kunde jag liksom inte låta bli. Här har ni det- mitt första riktiga framträdande på gitarr. (Var snälla nu!)
Det är inte riktigt som orginalet, men det är i alla fall något…
Som Emelie skrev här om dagen så fick vi frågan vad vi skulle göra om vi fick kontorplats mitt i Vasastan. Ja… Det kan man ju fråga sig. Varför inte ha ett kontor där man kan jobba med frågor för Gatumusikanter? Eller nåt!
Här kan man se bild och text större och se vad de andra svarade.
Jakob Hellman. Jag har alltid älskat hans musik. Och när han studsar runt och ser så där lite härligt udda ut i musikvideon till “Vara Vänner” kan jag inte annat än att falla pladask. Men någon som älskar Jakob mer än mig är Josefin. Och om möjligt har Josefin fått mig att älska Jakob ännu mer. Det hela blir till lite av ett trekantsdrama skulle man kunna säga. Därför har vi bestämt oss för att se Jakob Hellman i sommar på Forever Young festivalen i Gävle den 20/8. Dessutom måste vi lära oss att sjunga Jakobs låtar till nästa uppträdande på stan. Vi har försökt oss på “Vara Vänner” en gång och det blev minst sagt lite kaosartat och falskt. Övning ger färdighet. Och vår vision är att erbjuda det bästa inom gatumusik till våra läsare och vår publik! Men för nu, njut av detta smakprov från Nyhetsmorgon där Jakob framför “Hon har ett sätt”. I sommar står vi längst fram och gråter tror jag!
Jag och Emelie sitter nu i min lägenhet och ser hur solen då och då skiner in genom fönstret. Vi dricker bubbel och äter jordgubbar. Det är så festligt när saker och ting går bra! Vi är exalterade över gatumusikantsprojektet och vad passar då bättre än att unna sig smaskigheter en fredag som denna? Är ni med oss?
Det här med musik det gillar ju vi, vi gillar också att sjunga och man kan nog gå så långt som att säga att vi gillar när det blir lite pinsamt. Vi har i alla fall gjort vårt bästa när vi skapat denna nya underbara låt som hyllar vårt SM-projekt!!!
Vill du anmäla dig? Maila oss på gatumusikanterna@hotmail.com!
Idag var vi på picknik i Vasaparken. Årets allra första picknick! Men det var inte bara för sol och nöjes skull som vi spenderade dagen på en mjuk filt utspridd över det gröna gräset. Idag var vårt första planeringsmöte sen det att vi fick uppdraget att arrangera Gatumusikants SM i Mariefred. Vi funderade över hur vi lämpligast ska bygga upp en hemsida för tävlingen och hur marknadsföringen i sociala medier ska gå till. Imorgon träffas vi på JMK vid 10:00 och börjar koda i html.
Av en slump kom Jacob Hellgren, reporter på Vi i Vasastan, förbi. Han letade efter folk att intervjua till “Så tycker vi” kolumnen i tidningen. Efter att ha svarat på frågan och blivit fotograferade berättade vi om SM:et för honom. Han blev genast intresserad och nu planerar vi att ta kontakt med honom (eller att han tar kontakt med oss) för en eventuell intervju. Det känns fortfarande overkligt att allt vi gått igenom i teorin i skolan nu håller på att bli verklighet. Håll utskick efter oss i Stockholms lokalpress (de tidningar som är del av Direktpress).
Sen fick vi besök av en underbart gullig hund också. Det här var alltså en mycket bra dag. Även om det börjar att hetta till lite om kinderna nu…
Emelie Fågelstedt
Josefin Hagström
