Josefin skrattade glatt och sa att jag var gullig. Att det var roligt eftersom det syntes att jag själv insåg att jag inte var np vidare bra när jag försökte få fram akorden med ovana fingrar.
Pappa klappade mig på axeln.
Anders Gjöres gick förbi i cafeterian, skakade på huvudet och sa bara ”fel tonart”.
Men det kan ju bara bli bättre härifrån. Ge mig en vecka eller två. Sen grejar jag min första låt. Den 5/5 ska vi på nätverksträff i Mariefred. Tills dess måste jag kunna imponera styrelsen med åtminstone en låt. Min halvtrasiga panflöjt funkar nog inte så bra bland företagare…
