Idag är det en sorgens dag. Arcade Fire spelar nämligen i Dalhalla ikväll. Det hade vart så grymt att vara där… Men alla gånger kan man ju inte. Vet ni att Dalhalla blev Dalhalla när en meteor föll ner och sprängde hela berget? Kuriosa. Jag såg för övrigt Arcade Fire på Annexet efter släppet av förra skivan. Det var drag på den konserten kan jag säga och grymt svettigt till Rebellion lies! Ok. Men hörni lyckliga själar som ska uppleva grym indie ikväll, tänk på mig!
Och just det, man kan såklart tjyvlyssna lite på nya skivan på Myspace!
Jag har länge tänkt göra en topp 100 lista på mina bästa låtar. Jag börjar tänka på vilket stort projekt det är och vilken ångest det medför, så jag slutar igen. Det är nämligen väldigt svårt att avgöra vilken låt som är lite bättre än den andre. Någon vinner musikaliskt, någon textmässigt och när jag hör någon annan så börjar jag böla och hur ska jag kunna betygsätta det? Just det, det går inte. Jag tänker nu ändå prova på det här fast med den restriktionen att det inte finns någon som helst inbördes ordning. Först ut är…
Ed Harcourt, Something to live for
Jag och min vän Pernilla låg halva gymnasiet och tittade upp i hennes tak och lyssnade på den här låten, fast i den här tappningen. Hon hade blå väggar, en stor säng och överallt fanns teckningar med texter på. Vi var antagligen olyckligt kära där vi låg, men vad gjorde väl det när vi hade varandra? Nostalgi.
I want to sink beneath a drunken sea
Look into your eyes when you take the breath from me
There’s always something to live for
Midsommar. Enligt mig är det den viktigaste dagen på hela året. Och traditionen är förevigad – midsommar firar man i Källvik. Egentligen vill jag bara säga att jag har haft en helt magisk helg och att jag har världens finaste vänner. Sen vill jag passa på att klaga på myggorna. Vem uppfann dem?
Jag har även lärt mig att spela en låt på ukulele. Men den sagan tar vi en annan dag.
Det bästa med juni är att det blir midsommar. För hela månaden måste man oftast gnälla på att vädret inte är tillräckligt fint, sedan kommer den här dagen då alla bara flyr staden och drar till landet. Jag blir så glad av att höra vart alla är på väg! Jag brukar alltid fira midsommar i min familjs sommarstuga, förra året såg det ut som på bilden ovan. Jag tar dit alla mina vänner, mina systrar tar dit alla deras vänner, mina föräldrar tar dit alla deras vänner, sedan dricker vi snaps och dansar tills solen gått upp. I år provar jag ändå något nytt. Jag lämnar mittentjejen till annat firande men tar med mig vänstertjejen till ett torp på en ö utanför Värmdö. Nu ska jag baka och förbereda inför morgondagen… Fan vad jag snackar skit. Det jag egentligen ville säga var: DRA! Försvinn från Stockholm, ut på landet med er!! Och dansa! Den som inte dansar är en tönt!
Lindex kontaktade mig och det var alltså INTE Lindex som skrev detta, men någon där ute tycker att det är på det här sättet man tacklar problemet. Härligt? Nej.
Efter mitt förra inlägg fick jag en kommentar från någon som säger sig vara pressansvarig på Lindex. Jag kan inte förställa mig att Lindex skulle svara mig på det här sättet. Jag utgår alltså från att det är ett skämt riktat mot mig. Men jag måste säga att den som skrivit detta antagligen är både dum i huvudet och oförmögen att både skoja och stava.
Hej Josefin!
Ber om ursäkt om detta provocerar dig, men en stor del av sveriges kvinnliga befolkning tar faktiskt bort håret vid deras intima ställen. Det finns också män som gör detta. Dom ända som inte gör det är hemlösa och feminister. Detta beror på att dom hemlösa kanske inte äger en rakhyvel eller för att bara inte bryr sig. Feminister där emot undviker detta för att dom ska ha något att klaga på.
Jag ber redan nu om ursäkt för att det här blogginlägget inte handlar om härlig musik utan i stället om könshår. Men jag bara måste. Det är ju knappast något nytt att vi bombarderas med reklam när vi är ute på exempelvis morgonpromenad. Reklampelarna skriker ut sina budskap och vill få oss att konsumera ännu lite till. Ganska ofta så ser vi unga, snygga, smala kvinnor som visar senaste nytt i underklädesvärlden. Jag vet inte om ni killar vet om det (jag antar det) men ungefär hälften av utbudet av trosor består av spetstrosor, det vill säga genomskinliga trosor. Som några av er kanske också vet växer det hår på tjejers kön (jo, det är sant!). Nu till det underliga; de här genomskinliga trosorna visas alltid i annonser fast man ser aldrig igenom dem. Eller är det så att man ser igenom dem men att det har blivit norm att man ska raka bort varenda fjun mellan benen? Kan någon vänligen upplysa mig för jag tycker att det här är provocerande.
Igår köpte jag den finaste, röda ukulelen jag någonsin vilat ögonen på. Vi färdades till Nynäshamn för att få tag på den. Under resan dit var jag nervös – tänk om vi inte skulle hitta? Eller om den inte skulle finnas kvar? Tillslut kom vi fram till Den där Musikaffär’n som jag hittade på Blocket. Och direkt in till höger hängde de små instrumenten uppradade på en ställning – blått, gult, rosa, rött. Den röda var så vacker. Den hade vunnit mitt hjärta redan när jag såg den på internet några dagar tidigare. Jag smekte mina fingrar över lacken, drog dem försiktigt över strängarna och möttes av sockerljuva toner. Det enda jag kunde tänka på var vilken succé vi skulle göra på gatan tillsammans. Om bara jag kan lära mig att spela den. Då sa någon till mig:
“Bob Dylan menade att allt man behöver för att kunna spela, är tre ackord”
Jag går innan jobbet för att hämta ut två par nya glasögon på posten. Det enda problemet är att jag inte ser något i nån av dem. Vilken flopp! Jag är så sur.
Måndagar är fina dagar. Jag tror att det stämmer som det ibland sägs – det som gör oss gladast sker på vardagar. Och när himmelen är blå, barn flyger på gungor och mjukglass går att beställa med tuttifruttiströssel på ena sidan och chokladströssel på den andra – då finns det inte mycket att klaga på. Josefin fick med mig på en konsert med Hästpojken på Gröna Lund. Jag kan en låt med Hästpojken “Gitarrer & Bas, Trummor & Hat” och den är faktiskt värd att se en hel konsert bara för att få höra. Nu spelas den på repeat här hemma på Spotify som så många gånger förr. Och någon dag är jag tillbaks och allting blir som allting borde va.
Jag har alltid tyckt att det finns något så otroligt vemodigt över söndagar. Det är som att allt sorgligt kommer tillbaka till mig och att alla veckans glada stunder i stället sticker i mig som hemlängtan. Jag får alltid hemlängtan på söndagar. Jag tycker om att vara i ett hem där det bor en familj, alla gör olika saker och ingen pratar med någon men ingen är heller ensam. Varje söndag när jag har tyckt synd om mig själv lagom länge blir jag förbannad. Jag är inte ensam och jag har en fin familj och jag har vänner och aktiviteter och dagarna fulla. Jag måste skärpa mig, det är bara mina söndagars natur. Men sen tänker jag Så säg mig vad vi väntar på, säg mig vad du tänker och allt vi lämnat kvar här är allt förlorat, jag är dig, tills jag ändrar mig, är dig tills jag vänder mig, allt vi lämnat kvar här allt vi har förlorat förr och så är vemodigheten över mig igen.
Emelie Fågelstedt
Josefin Hagström
