Nu går vi parad tycker jag!!! Dansar och känner kärleken. Heja!
Edward Sharpes & the Magnetic Zeros
Jag har på väldigt kort tid blivit fullkomligt besatt av den här skivan! Up from below, heja! Dessutom tycker jag att man blir extra glad av livevideos och stora band. Påminner den inte lite om hisspelningen med Arcade Fire…? Ah. Älskar det! Sen vill jag ha hennes klänning också. Den är fin.
Topp 100, del 8 – Det är en nåd
När jag gick i fjärde klass mötte jag min första riktiga bästis. Jag hade haft bästisar innan men den här vänskapen kom att växa till något helt nytt. Hon flyttade in granne med mig och jag gick förbi hennes hus med min kanin i famnen i hopp om att hon skulle tycka att jag verkade vara en spännande person och vilja komma ut och leka med mig och kaninen. Det gjorde hon inte. Men på något sätt blev vi ändå vänner och vi sågs varje dag hela tiden. Varje helg sov jag över hos henne. Jag var alltid trött och hon ville alltid vara vaken. En natt väckte hon mig och sa att vi skulle lära oss den här låten utantill. “Nu!?” undrade jag. Vi spelade den på repeat i några timmar och sjöng tills vi kunde texten. Sedan drömde jag om passion och nåd hela mellanstadiet.
Piano vid vattnet

Att spela gitarr är sexigt. En brunbränd, muskulös man med sammetslen röst som drar fram sin gitarr och börjar spela får vilken ung tjej som helst att smälta. Den drömmen hade jag ofta när jag var yngre. Hur drömprinsen skulle ta med mig ner till vattnet och börja spela kärlekssånger för mig sent in på sommarnatten.
Men mannen i mitt liv sätter sig istället vid ett piano. Han börjar långsamt spela Halleluja för mig. Mjuka fingrar dras över tangenterna. Jag sätter mig på stolen bredvid och börjar sjunga. Vi skapar en symfoni bara vi två. Inte nere vid vattnet, utan precis där i det rummet, på den plats där det mäktiga instrumentet står. Trots tanken om något enkelt och robust som yngre, nås jag istället av något gudomligt vackert och känslofullt när hans fingrar flyger fram över instrumentet. Jag tror att pianots sexighet är underskattad.
Igår satt vi länge i pianobaren på hotell Havsbaden i Grisslehamn, och bara lyssnade på musiken.

The blowers daughter
Såg just Closer igen. Bra film. Tänker att Natalie Portman måste vara en av de snyggaste tjejerna. Tänker att hade jag vart Jude Law’s karaktär hade jag dött. Hör The blowers daughter och tänker på mitt projektarbete på gymnasiet. Den låten var mitt soundtrack. Har sett filmen många gånger. Jag köpte den i en liten butik i Kina, samtidigt som jag köpte 10 par strumpor för trettio kronor och tyckte det var dyrt. När jag var i Kina hade jag precis fyllt 18. Det börjar bli länge sedan och ibland blir jag stressad för att tiden går. Om det blir sol imorgon ska jag ligga ute hela dagen och läsa. Är trött. Ska läsa färdigt om Marilyn Mansons sjuka tripp från helvetet nu. Sedan sova. Till imorgon. Utan att vakna. Vi får väl se hur det går. Ibland snackar jag lite mycket skit.
Vi sjöng i regnet

Vi nämnde aldrig hur det gick för oss efter all uppståndelse kring den stora spelningen i lördags på Dunder och Brak! Jag antar att ingen missade att det spöregnade? Sådant där regn som faller i floder och inte lämnar en millimeter på kroppen torr. Jag och Josefin tog oss ut till Frescati och hittade alla festivaldeltagare sittandes på varandra under en stor pressening. Trots kyla och ett oändligt grå som sträckte sig över ängen satt alla glada, pratandes och skrattandes.
Vi fick dessvärre inte plats i det blöta gräset bredvid de andra, men hittade skydd under ett hustak några meter bort. Där la vi ut våra flisfiltar och satte oss till ro. Vi drog fram ukulelen och maracasen och började spela och sjunga för oss själva. Med oss hade vi våra underbara vänner Linnea, Ewelina och Niklas som satt bredvid oss och sjöng med. Det kom förbi lite folk och lyssnade, några kom och skålade med oss och vissa sjöng med i sången. Någon spelning framför 500 personer uppe på en scen blev alltså inte av på det sättet som vi hade tänkt oss från början. Men vi hade det riktigt mysigt där vi satt.
Sen blev det dags för Dunderkampen – en utmanande femkamp anordnad av Dunder och Brak. Gatumusikanterna ställde givetvis upp! Vi hade suttit och gjort tröjor på morgonen som vi delade ut till våra vänner. Sen körde vi för allt vad vi var värda. Kastade fryst fisk, spikade gelehallon och åkte kana på såpad pressening som låg ner på en backe i gräset. En upplevelse i sig! Tack för en magisk dag!


Den bästa musikvideon i världshistorien
Helt fantastiskt… Helt fantastiskt.
Se på Arcade Fire som spelar Neon Bible i en hiss. Jag får rysningar i exakt hela kroppen och så börjar jag att gråta. Men sen är jag en sällsynt blödig människa också. Men hur bra??
Topp 100, del 7 – Car
Ofta tänker jag att låtar är så bra att de nog är alla människors bästa. Built to Spill… Car… Och om det inte är så så tänker jag att ni kanske uppskattar min lista eftersom jag tipsar om riktigt bra låtar. Men jag hör inte ett ljud från er och det gör mig lite ledsen. Ni är flera hundra personer som läser och ingen verkar tycka något. Hur som helst. Jag tycker att den här låten är grym och jag tycker att ni ska lyssna på den resten av kvällen…
You get the car
I’ll get the night off
You’ll get the chance to take the world apart and figure out how it works
Don’t let me know what you find out

