Emelie Fågelstedt
Josefin Hagström
Att spela gitarr är sexigt. En brunbränd, muskulös man med sammetslen röst som drar fram sin gitarr och börjar spela får vilken ung tjej som helst att smälta. Den drömmen hade jag ofta när jag var yngre. Hur drömprinsen skulle ta med mig ner till vattnet och börja spela kärlekssånger för mig sent in på sommarnatten.
Men mannen i mitt liv sätter sig istället vid ett piano. Han börjar långsamt spela Halleluja för mig. Mjuka fingrar dras över tangenterna. Jag sätter mig på stolen bredvid och börjar sjunga. Vi skapar en symfoni bara vi två. Inte nere vid vattnet, utan precis där i det rummet, på den plats där det mäktiga instrumentet står. Trots tanken om något enkelt och robust som yngre, nås jag istället av något gudomligt vackert och känslofullt när hans fingrar flyger fram över instrumentet. Jag tror att pianots sexighet är underskattad.
Igår satt vi länge i pianobaren på hotell Havsbaden i Grisslehamn, och bara lyssnade på musiken.
