Emelie Fågelstedt
Josefin Hagström
När jag gick i fjärde klass mötte jag min första riktiga bästis. Jag hade haft bästisar innan men den här vänskapen kom att växa till något helt nytt. Hon flyttade in granne med mig och jag gick förbi hennes hus med min kanin i famnen i hopp om att hon skulle tycka att jag verkade vara en spännande person och vilja komma ut och leka med mig och kaninen. Det gjorde hon inte. Men på något sätt blev vi ändå vänner och vi sågs varje dag hela tiden. Varje helg sov jag över hos henne. Jag var alltid trött och hon ville alltid vara vaken. En natt väckte hon mig och sa att vi skulle lära oss den här låten utantill. ”Nu!?” undrade jag. Vi spelade den på repeat i några timmar och sjöng tills vi kunde texten. Sedan drömde jag om passion och nåd hela mellanstadiet.
Topp 100, del 8 – Det är en nåd
2 Responses till “Topp 100, del 8 – Det är en nåd”
-
Josefin, jag har haft några helvetes dagar, men nu har du ordnat mej ett skratt och en stund av minnen igen
min första riktiga bästis – som fortfarande överlåter sin dagbok när hon dör, o kommer så att ta din om du dör först.. ja va vi nötte dendär låten, helt sjukt, men kul hade vi alltid- o jag älskar den fortfarande! A så fick man fälla en tår nu också då tydligen, skönt att veta att du tänker på mej ibald- jag saknar dej! puss
