Och sen stod vi där, höll om varandra och sjöng så högt vi bara kunde. Foreeever Yooooooooung. Röken bolmade ner från scen och la sig som ett täcke över alla fyrtio- och femtioåringar som stod och dansade som om det var för 20 år sedan. Det ljuva 80-talet för en kväll. Josefin avslutade kvällen med att köpa en Jakob Hellman pin. Vi åt hamburgare med stark guacamole och drack stora glas fyllda med ljummet vitt vin. Morgonen därpå träffade vi på bocken, som i ett förvirrat stadium blivit en regnbågszebra. Gävlebocken är nog det jag förknippar närmast till Gävle, efter Josefin det vill säga. Så med Josefin, bocken och en gigantisk påse godis i tankarna (herregud vad vi har vräkt i oss godis denna helg!) så känns det magiskt att tillslut fått uppleva staden.





