Det gör ont. Och om man är olyckligt kär, om den andra personen inte alls vill ha en, då gör det ju fruktansvärt ont.
Läs hela artikeln här.
Livet, gatan och musiken
Det gör ont. Och om man är olyckligt kär, om den andra personen inte alls vill ha en, då gör det ju fruktansvärt ont.
Läs hela artikeln här.
Jag är så ledsen idag. Hopplöst. Så besviken på människor. Men jag ska göra som min mamma sa åt mig, lyssna på Håkan och tänka att de allra flesta är goda människor . Jag måste ladda… Inte låta hatet äta upp mig. Jag återkommer. Då blir det mer gatumusikantsnack Urban, promise.

’cause I always say I love you
When I mean turn out the light.
And I say let’s run away
When I just mean stay the night.
But the words you want to hear
You will never hear from me.
I’ll never say ”Happy anniversary.”
Never stay to say ”Happy anniversary.”
So I think I need a new heart.
Give me time.
Min vän Anders tipsade för ett tag sedan om det eminenta bandet Bowerbirds. Jag har den senaste tiden lyssnat på det här på repeat, nu är det alltså dags att byta ut. De finns en del riktigt grymma låtar och de kan man finna typ här… Vi drömmer om en loungefest där alla sitter och dricker Dry Martini’s och inte vill göra annat än att bli salongsberusade, prata om livet och döden och lyssna på Bowerbirds och lite annan soul.
Jag mår så dåligt av att kolla på liveklipp med Håkan. Jag gör verkligen det… Men jag kan ju inte låta bli när det är nya låtar det handlar om! I fredags beställde jag nya plattan som släpps 13 oktober, Två steg från paradise. Jag längtar och hoppas att jag inte kommer att bli besviken. Så länge lyssnar jag på River en dröm och Saknade te havs… Lite sommar i hjärtat ändå.
Idag är det fredag & jag säger trevlig helg med en av sommarens mest spelade låtar! Sommaren verkar vara slut & jag åker till hemstaden för att fira in hösten med kräftor & dans i min systers nya & första hus. Hur knäppt är det inte att hon har köpt ett hus?? Helt knäppt om du frågar mig, jag känner hur min biologiska klocka börjar ticka. Men vafan, jag har å andra sidan ingen lust att rensa ogräs när man kan dansa till Ladyhawke!

Dagen innan min födelsedag 13 september (ja, jag blev tvungen att flika in med det…) så kommer Kate Nash till Debaser Medis igen! Jag var där på hennes förra spelning och dansade mig grymt svettig. Det blir nog inget denna gång med tanke på att känslan för hennes senaste platta inte har varit den bästa. Trist men sant… Och apropå konserter så hugger det lite i hjärtat för ett inbitet Håkanfan som jag att alla biljetter till Hovetkonserten i november är uppköpta av andrahandsförmedlare. Vad fan är grejen med det? Kan någon förklara? Sälja dubbelt så dyrt, nej. Håkan jag älskar dig, men någon måtta får det väl vara på saker och ting…
Hur gammal kan jag ha varit…? 10 bast? Jag hade alla Dirty Dancinglåtarna i min hand, på en skiva. Dirty Dancing var väl kanske det bästa man sett på den tiden, näst efter Lejonkungen då vill säga. Hela filmen måste ha gett ett hypnotiserande intryck på halva världens småtjejer. Så sexig att man dog! Det kändes så syndigt att titta på… När jag satt med mamma och de dansade så tätt och gnuggade sina skrev mot varandra, jag blev tvungen att gå och hämta ett glas vatten. Sedan när jag var ensam, ja då fanns det ingen mer spännande sysselsättning än att titta på gnistorna mellan Baby och Johnny (Baby????). Tio år och dreglar över Patrick Swayze som säkert var 40 år äldre, men det kunde ju inte jag veta. Det får mig att tänka på en annan rolig kill-film-incident. Jag har länge varit kär i Pär i En Kärlekshistoria, jag tittar på extramaterial och bara ”NEEEEJ!”. En 60-årig gubbe. Tänk vad fel det kan bli… Hur som helst. Dirty Dancing var synden själv och det är kanske inte min bästa skiva, men jag gillar fortfarande Stay bäst.
UPDATE: Nu säger Emelie att hon inte sett Dirty Dancing… Eh. Inte Thelma & Louise heller. Och inte Pretty Woman, eller ja, för några år sedan. Fattar nada.