Emelie Fågelstedt
Josefin
juni 29, 2011
Rosetter och andra härligheter
Man blir glad av att unna sig saker. Då känns till och med vardagen som fest. Som att sätta en randig rosett i håret eller ta en paus på jobbet, unna sig en glass och sätta sig i solen. Eller bara ta med matlådan ut på gården? Skriva för hand ibland också och inte bara på datorn. Sätta på en riktigt bra låt som får spela i bakgrunden hela dagen. Just nu spelar ”mer jul” hos mig, och det är ju lite kul. Och när det går, ta en långlunch, träffa sin bästa vän i stan och äta strömming vid Slussen på en trappa och titta på folk. Det ska jag göra med Josefin imorgon. Och förstå, vi har inte setts på en vecka nu!
juni 29, 2011
Finn Zetterholm leder SM för Gatumusikanter
Vismusikern Finn Zetterholm har utnämnts till konferencier för SM för Gatumusikanter och kommer att leda sommarens gatufestival med anekdoter och sånger från de senaste decennierna. Under sin musikkarriär har Zetterholm varit med och startat gård- och gatumusikanternas riksförbund på 60-talet. I sommar återtar han rollen som frontfigur för Sveriges gatumusikanter den 13:e augusti i Mariefred.
Finn Zetterholm tillhör det visgäng som började uppträda på vispråmen Stroken under det sena 60-talet, dit också Cornelis Vreeswijk, Fred Åkerström, Bengt Sändh, Evert Ljusberg m.fl. hörde. Han började turnera runt i Sverige tillsammans med Bengt Sändh och de gjorde ofta skandal i folkparkerna med sina fräcka och uppkäftiga sånger. Finn startade samtidigt Gårds- och gatumusikanternas riksförbud år 1968 tillsammans med Sändh. Syftet var att värna för gårds- och gatumusiker och ge dem en officiell röst och en plats att blomstra. Tillsammans arrangerade även Zetterholm och Sändh gårdsmusikernas dag vid två tillfällen i Stockholm i slutet av 60-talet.
- När jag fick ett samtal om SM för Gatumusikanter blev jag jätteglad. Det är en fantastisk musikform och jag kommer ihåg när jag själv var gatumusikant. Det ska bli roligt att få återupleva en liknande festival som den vi startade på 60-talet, säger Finn Zetterholm, konferencier och vismusiker.
Den 13:e augusti kommer Finn Zetterholm att leda gatufestivalen från scen i Mariefred dit musiker från hela Sverige kommer för att uppträda inför publiken på gatan. Fler än tjugo talanger är redan anmälda för att fylla stadens gator med musik; allt från trubadurer och bluesmusiker till singer/song-writers och rockband.
- När möjligheten dök upp att låta Finn Zetterholm leda SM för Gatumusikanter tog vi genast chansen. För oss är det viktigt att gatumusikanter blir hyllade under denna dag, något Finn kan hjälpa oss med i och med hans långa erfarenhet både som vismusiker och trubadur. Att gatumusik betyder något för honom är egentligen det allra viktigaste, säger Emelie Fågelstedt, projektledare.
Anmälan till SM för Gatumusikanter är fortfarande öppen, och gatumusiker från hela Sverige är välkomna att anmäla sig på http://www.smgatumusikanter.se eller direkt till gatumusikanterna@hotmail.com.
För mer information om Finn Zetterholm, besök www.finnz.nu.
juni 28, 2011
Aldrig i säng före 03.
Här går jag och tror att jag blivit stadstjej och så ba… nä. Hade helt glömt bort att jag ens hade ett liv bortanför solstolen och havet, men verkligheten hann ifatt mig.
Här har jag bott. Alltid två öl liggandes i en solstol utanför mitt hem, man vet liksom aldrig när de kan behövas.
Råkade låta bli att fota på midsommarafton, men vi klädde en stång, dansade runt den, drack snaps, åt mat och allt sånt. Fick även reda på vilken årets sommarplåga kommer bli, men det tänker jag inte berätta för då kanske det verkligen blir så och då måste jag döda er.
Men ändå… Dagarna efter midsommar alltså. Dör för mindre. Ätit en glass om dagen, grillat massor, spelat kort, skjutit luftgevär, fiskat, badat bastu… Detta är det sista jag sett innan jag gått och lagt mig varje kväll.
Sammanfattningsvis kan man väl säga att jag ätit sjukt mycket och solat sjukt mycket. Ser lite ut som en sönderblonderad Maria Montazami på dekis. Men lika glad är man väl för det!
Idag var det sista dagen och jag har varit i Norrtälje och ätit kringla, kollat på stora vallmo och köpt en lampa på loppis. Hemma igen och känner bara stressen över detta att dagarna går. Måste verkligen börja sova mindre, verkligen. Upp kl. 06 från och med imorgon och helst aldrig någonsin i säng före 03.
Aldrig i säng före 03, där har vi det!
juni 27, 2011
Den bästa jag vet är på en ö långt borta
Josefin skickar sms till mig och berättar att hon har fått en fästing. Det är den första hon har fått i sitt liv och det är ”så jävla äckligt” menar hon. Jag har själv inte fått en fästing på flera år. Inga löss heller. Men själva tanken av att ha ett levande kryp på min kropp får mig att rysa. Josefin låg förövrigt och solade vid vattnet när hon hörde av sig till mig. Själv satt jag på kontoret och slipade på pptx-presentationer och sammanställde råfilmmaterial i olika mappar. ”Vad varmt det är här,” berättade hon när hon ringde mig strax därefter. Jo. Jag vet, det är sommar och du ligger vid vattnet och jag sitter och jobbar. Jag saknar Josefin. Jag har inte träffat henne sedan förra veckan när vi kramade snabbt på varandra på Drottninggatan. Det är jättejättelänge. Det är en konstig känsla det där. När man börjar tycka så mycket om någon att själva tanken av att den personer är onåbart långt borta gör en lite ledsen. Som tur är kommer Josefin hem igen imorgon. Bra, då kan jag känna mig trygg i att hon också sitter och jobbar inomhus när värmeböljan kommer till Sverige senare i veckan som tidningarna rapporterar om. Kanske att vi kan träffas vid Slussen på lunchen och ta en glass? Bästa, kom hem nu!
juni 27, 2011
Jag bara svimmar, Jag bara dör. Bruce Springsteen. 1988.
Hittade precis detta fantastiska klipp från Köpenhamns gator år 1988. Inför en gigantisk publik spelar Bruce Springsteen I’m on Fire, the River och Dancing in the Dark.
Någonstans i bakgrunden hör man någon säga:
-Jag bara svimmar, jag bara dör.
juni 26, 2011
Allt annat än uppkopplad
Midsommar är den minst uppkopplade helgen på året. Vanligtvis kollar jag datorn, telefonen, iPaden minst en gång i timmen. Lite blandning av att det är mitt jobb och att jag är smått beroende. Men hur underbart är det inte den där fredagen om året när jag glömmer mobilen och springer barfota på gräs i sol ( eller allt för ofta regn ) och verkligen inte bryr mig. För är kanske det låter banalt, men jag har inte varit så här ledig på över 400 dagar. Jag skickade bara iväg en tweet på hela dagen. Sen kopplade jag bort. Jag var faktiskt ledig. Men dagen därpå, när bilen långsamt närmar sig E4:an och lämnar landet, då är det en ganska härlig känsla att återfå internetuppkopplingen ändå.
