Gatumusikanterna

För någon vecka sedan fick jag frågan – är en musikant nere i tunnelbanan en gatumusikant? Mitt svar är ja. För mig innebär en gatumusikant någon som spelar musik på en plats där det rör sig mycket människor för en okänd och odefinierad publik. När jag står nere på tunnelbaneperrongen till blåa linjen vid T-centralen om kvällarna får jag nästan alltid uppleva levande musik. Gitarr, fiol, trummor. Jag känner mig tryggare när jag hör musiken och går gärna närmare och lyssnar. Ibland dröjer tuben flera långa minuter, men med musiken dunkandes i bakgrunden glömmer jag all stress. Jag känner mig avkopplad och lugn. För att inte tala om trygg sent på kvällskvisten.

Jag skulle sakna musiken om den försvann från Stockholms tunnelbanor. Därför blir jag ledsen när läser Josefins inlägg.