Gatumusikanterna

Efter dagens hårda arbete med planering inför SM för Gatumusikanter i flera timmar begav vi oss till Rålambshovsparken (bilden i förra inlägget på våra fagra fötter togs under lunchen; och då får man ta det lite lugnare). Josefin hade gjort iordning rostbiffbaguetter till oss; och jag hade plockat en godispåse. Jag är väldigt duktig på det där med att plocka bra godispåsar efter flera års övning måste jag säga. Josefins starkaste egenskap är nog att posera.

I Rålis mötte vi upp Marit. Parken var, som varje sommarkväll, helt full med människor. Och så bör det väl ändå vara, när folk som har semester bestämmer sig för att stanna kvar i stan. Då ska man ta sig till gräs när chansen ges. För vår del blev det mer en påminnelse om att det faktiskt redan är sommar där ute, vilket vi aldrig märker för att vi dagligen sitter framför våra datorer och jobbar.

Flera gäng hade med sig stora bergsprängare som de spelade på. HÖGT. Och vi satt precis mittemellan. Det kanske hade varit jättekul med alkohol i blodet (det mest banala kan kännas ganska kul då) men i dagsläget var saltlakrits och gott sällskap den enda drogen vi fått i oss. Efter en stund bestämde vi oss för att ta oss hem. ”Det är ju en arbetsdag imorgon också,” sa vi till varandra medan hela Rålis tycktes ställa sig upp och börja dansa.