Emelie Fågelstedt
JosefinNär Carl Oscar Nygrens kalas och nöjesorkester kammade hem segern i SM för Gatmusikanter.
augusti 18, 2011
Det lät så här!
augusti 2, 2011
Glass i gamla stan
Ett säkert sommartecken är att kunna köpa glass på Västerlånggatan i Gamla Stan och sätta sig på bryggan nere vid vattnet med en gigantisk strut och titta på tågen rusa förbi. Av någon underlig anledning har det inte blivit av i sommar; förrän i eftermiddag dvs. Efter jobbet träffade jag Josefin, Isabelle och Emma på ett soligt Södermalmstorg. Vi vandrade tillsammans till Gamla Stan och köpte varsin ljuvlig strut delicatobollglass. Alltså glass med chokladbollsmak! En perfekt blandning! Sen satt vi och pratade om sommar och semester nere vid bryggorna och konstaterade att det kommer vara varmt i minst en månad till, men egentligen hela september också.
Imorgon åker jag till Kroatien och Split. Nu blir det sista minuten-packning och sen sova. God natt!
april 27, 2011
”Söder vann över Drottninggatan och Gamla Stan”
Det är gatumusikern Anders Flanders slutsats från att ha spelat på Stockholms gator i fem dagar. Spana in hans blogg för att se massa härliga klipp på en minst sagt innovativ gatumusikant som tycks spela alla instrument på samma gång. Vi ser mycket, mycket fram emot att träffa dig snart Anders! Kram!
april 1, 2011
Mitt första försök att vara gatumusikant
Det var under sommaren 2008 när jag åkte med de här två herrarna till Göteborg som jag för första gången försökte mig på att vara gatumusik. Vi satt på marken inne på Göteborgs centralstation i väntan på vårt tåg tillbaka till Stockholm. Leo började spela Wonderwall med Oasis på gitarren. Johan och jag började sjunga. En halv låt, en intjänad krona och sen kom vakterna och sa till oss att vi inte fick spela där inne. Ett fint minne.
Det dröjde till vintern 2010 innan jag för andra gången i mitt liv ställde mig på gatan och sjöng. Det var tillsammans med Josefin, inledningen på hela det här projektet. Och vid det här laget vet ni ju hur stor del gatumusik spelar i mitt liv idag. Likaså Josefin, jag är så glad att jag träffat henne.
juni 13, 2010
Säckpipa, ringdans och mjöd
Igår kväll var jag på Sjätte Tunnan för andra gången i mitt liv. En medeltida bar i Gamla stan där året fortfarande är 1435. Människor vandrar omkring som narrarar, pigor, riddare och kungar. I baren beställer man inte öl, man dricker mjöd i lerbägare. När vi satt vid ett långbord och pratade hörde jag hur någon vid ett av de andra borden började spela säckpipa. Det är ett av få tillfällen i mitt liv som jag faktiskt hört någon spela säckpipa i verkligheten. Jag gick fram till sällskapet och började berätta om SM för Gatumusikanter och undrade om de kanske var intresserade av att vara med. Just den 14e augusti hade de spelning på Gotland så det gick inte. Efter någon minut reste de sig upp och berättade att det var dags att dra igång en ringdans. Jag började vandra tillbaka till bordet och nämnde igen hur roligt det hade varit om de kunde komma till i sommar.
-Vi kan ju höras, sa Ingmar samtidigt som han tog säckpipan i hand.
Någon minut senare börjar jag höra sång från andra rummet. Plötsligt kommer ett trettio-tal människor dansande igenom korridorrerna nere i källaren. De håller varandra i hand och sjunger medeltida visor. Längst back spatserar bandmedlemmarna som jag precis talat med fram. Med säckpipa, trumma och gitarr i hand. Och ringdansen fortlöper flera varv runtom baren. Människor är barfota, musiken flödar och alla ler. Tänk att kunna ta med den folkdansen till Mariefred i sommar.
Fråga mig inte hur det gick till men jag missade att ta någon som helst kontaktuppgift till bandet. Så om ni hittar hit får ni jätte gärna höra av er. Tack för en otroligt underhållande föreställning igår.
mars 2, 2010
Gatumusikanterna jobbar i alla väder
Det är ingen nyhet att vädret inte har varit så roligt i Stockholm de senaste veckorna. Snökaos, kyla och istappar stora som berg har tagit över stan. Själv vill man helst bara sitta inne under en varm filt och glömma bort vintern utanför fönstret. Men om man har bestämt sig för att satsa på ett projekt finns det ingen återvändo. Dessutom skulle en riktig gatumusikant inte låta sig skrämmas av vädret. Det fick vi intala oss själva när vi gick med tunga steg från Gamla Stans T-banestation upp mot Västerlånggatan igår. Som Josefin redan berättat slutade dagen som från början kändes så kall och lång med den bästa spelningen vi någonsin haft.
Vi stod och sjöng så att det ekade i de trånga gränderna. Vi lät våra röster höjas så att alla som gick förbi kunde höra våran sång. Människorna längs Västerlånggatan kunde inte hjälpa att kasta nyfikna blickar mot oss där vi stod som dyngsura små hundar och ylade i snöovädret. Många log och hejade på. Sen fanns det de som stördes av oss också. Ägaren till skivbutiken som vi stod mittemot kom ut och bad oss flytta på oss efter att i tio minuter försökt skrämma bort oss genom att pumpa sin egen musik så högt som det bara gick inne i butiken. Vi traskade glatt vidare och fortsatte med vår kampsång. Och 26kr belönades vi med även denna gång. Det måste vara någon magisk siffra eftersom vi de senaste tre spelningarna fått ihop just 26 kronor. Men det går sakta framåt. Tålamod är något som man måste ha som gatumusikant har vi märkt.
mars 1, 2010
Vi kvinnor kan!
Vi gick upp ur tunnelbanan vid Gamla Stan klockan 12 idag. Stora blöta snöflingor i miljoner ramlade ner från himlen och fötterna var redan då blöta. När vi närmade oss Västerlånggatan blev jag nervös. Husen var så höga där och de stod så tätt ihop. Människor gick irriterat framåt i slasket. Det kändes alldeles för nära, för nära människor och butiker. Vi kunde inte gömma oss. Medan Emelie packade upp vår rekvisita stod jag och stampade och såg mig omkring. Ville inte, vågade inte.
Hon satte cymbaler vi fick av Niklas i mina händer och sen satte vi igång. Det underliga är att då försvann all nervositet och alla ifrågasättande tankar om varför vi gör det här. Människor log när de gick förbi. De tyckte att vi var duktiga och roliga. Vi sjöng oavbrutet i femtio minuter och vi dansade och hoppade. Vi tjänade pengar och vi fick så mycket uppskattning idag! När två tjejer i femtonårsåldern applåderar när de går förbi och säger ”Ja! Kör på!” då känner jag att vi gör rätt.
Det är så härligt att vara gatumusikant. Man blir så glad och man blir så modig! Vi slog även ett slag för kvinnligheten idag, vad tycker ni om det? Jag säger HEJA!!
februari 28, 2010
Nya utmaningar i Gamla Stan
Efter en veckas uppehåll känner vi oss ivriga att ta oss ut på gatan igen. Snöoväder, kyla och skola har stått ivägen för våra uppträdanden den senaste tiden. Nu har projektet pågått i fem veckor, alltså halva tiden. Under dessa fem veckor har vi fått prova på att vara gatumusikanter på Södermalm i Stockholm. Vi har sjungit, försökte spela instrument, tjänat ihop 55kr, spelat in vårat soundtrack ”Tusen Ögon” i studion och filmat en massa uppträdanden och lagt upp dem här på bloggen. Vi börjar förstå vad det innebär att vara gatumusikant.
Inför morgondagen tänkte vi testa på något nytt. Nämligen att spela i Gamla Stan. Från människor som vi träffat vid Medborgarplatsen har vi fått tips om att de riktiga pengarna finns att få i Gamla Stan där det kryllar av turister. Jag har själv en kompis som är otroligt duktig på fiol som belönades med inte mindre än 700kr på en eftermiddag i statsdelen. Den hemlösa mannen vi träffat på två gånger vid tidigare spelningar berättade att han fått ihop 2500kr på en kvart en gång vid Gamla Stans tunnelbanestation. Vårat projekt handlar inte i sig om att tjäna pengar, men det är ändå värt ett försök att följa andras råd. För att få en bild av hur det är att vara gatumusikant i Stockholm bör man trots allt göra som andra gatumusikanter gör.
Så imorgon kan ni se oss live vid 13:00 på Västerlånggatan! ♥
februari 15, 2010
Känn ingen sorg för oss Stockholm
Ny vecka, nya tag!
Idag snöade det och var kallt. Våra fötter frös till is redan efter en halvtimme men vi stod tappert kvar och sjöng för full hals. Tre stycken bloggläsare dök upp halvvägs in i spelningen och hejade på oss. Det är riktigt roligt, men samtidigt lite nervöst, att ha en publik. Dessa tre solstrålar gav oss ytterligare kraft och orka stå kvar ute i kylan och sjunga vidare. Mot slutet dök även samma hemlösa man upp som var vår första riktiga publik för två veckor sedan. Han kände direkt igen oss och fortsatte att ge oss tips om vad vi borde göra för att tjäna mer pengar. Tunnelbanegången i Gamla Stan menade han på var en bra plats. Själv hade han lyckats samla ihop 2500 kr där på en kvart. Men vårt syfte är inte att tjäna pengar, utan att känna på hur det är att vara gatumusikant.
Och vilka slutsatser kan vi dra om livet som gatumusikant än så länge? Tre veckor in i projektet har vi verkligen fått känna på att publik är A och O när man står på gatan. ”Ett leende, en blick, det är där vi får vår kick” går texten i Tusen Ögon. Och det stämmer. När vi inte får uppmärksamhet från omgivningen känns det hela plötsligt ganska trist. Då ifrågasätter man varför man står där på gatan överhuvudtaget. Men när man ser hur folk som går förbi tittar upp och ger oss ett värmande leende så känns det hela så självklart. Då blir det uppenbart att det är meningen att vi ska stå där på gatan och sjunga Håkan Hellström, Lasse Lindh och Jacob Hellman. Och då spelar det ingen roll om vi fryser eller inte. ”Känn ingen sorg för oss Stockholm” som vi sjöng i Håkan Hellströms låt idag. Vi får en kick av det här på allvar!
