Gatumusikanterna

Det är konstigt det här med att ha hem på två ställen. Åkte jag hem eller bara tillbaka i eftermiddags? Mitt hem är där mina vänner och min familj är. Jag har hem överallt. Nu har jag varit hemma i lite mer än en vecka och jag kunde inte längta hem hem mer. Jag är alltid avundsjuk på de av mina vänner som kan åka hem till sina föräldrar varje söndag och äta middag. Men när jag tänker efter så borde de nog vara mer avundsjuk på mig. Den senaste veckan har jag till exempel träffat de här två personerna väldigt mycket. Det ena är min syster och det andra är hennes man. Ungefär såhär känner jag för dem: ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥.

I fredags fyllde hon 29 år, min syster. Det firade vi med fisk, bubbel och rosor.

Och igår.
Igår dansade jag mig sjöblöt av svett med mina bästa bästa vänner. Det där med att kalla vissa personer för bästa vänner, det känns som att det är något man bör spara på, ni vet, inte säga om alla. Men jag ska berätta en sak för er, jag har bara bästa bästa. Helt sant och jag är väldigt lycklig över detta. Jag fick igår sätta mina läppar mot kinder jag inte får pussa så ofta. Glädjen i det?

Erika. Personen jag hade hemliga lekar tillsammans med på dagis, hon som alltid peppar mig och tycker att jag är duktig, tjejen jag aldrig slutar skratta åt och med, som jag delar så mycket minnen med att det liksom aldrig tar slut. Hon är förutom allt man kan önska sig av en vän tjejen som alltid liknar sin pappa när hon ler. ♥

Denize. Denize som jag bott tillsammans med, sovit bredvid i ett halvår, hon som aldrig stannar där jag är utan alltid flyr ett land bort eller två för att jag ska längta efter henne varje dag så mycket att jag till slut blir förbannad. Hon som vet bättre än mig ibland och hon som skrattar åt mig lika mycket som jag skrattar åt mig själv. Hon som lyssnar på mig och ni vet… hon som gör allt annat man någonsin skulle kunna önska. Utan att man någonsin behöver be om det.

Medan jag och Erika var på hemmafest igår var Denize på möhippa för den här fantastiska tjejen. Malin är dökär i Jeff så det om något var ju värt att fira.

Det dansades på borden i buffalos.

Och svetten…. som rann. Hela tiden. På alla utom Erika såklart. Hon svettas aldrig. Hon ut som en filmaffish 24/7.

Titta på de här tjejerna……………………………….. DÖR. Ibland hörni, ibland så älskar man livet så himla mycket att man vill stanna varje minut. Och den känslan, den.