Gatumusikanterna

Sedan den 1a februari har jag och Josefin försökt sätta oss in i hur det är att vara gatumusikant i Stockholm. Från början hade jag en förhoppning om att vi skulle hinna stå på gatan och sjunga minst två gånger i veckan, men med andra teknikuppgifter och föreläsningar i skolan har vi ibland inte ens hunnit ut en gång per vecka. Det har inte blivit som jag hade hoppats, även om jag har haft väldigt roligt på vägen. Inte minst för att jag har lärt känna Josefin bättre och delat en unik upplevelse med henne som jag tror att de flesta andra vänner jag känner aldrig hade vågat sig på.

Men jag vill inte att det här ska ta slut. Sista dagen av vår kurs är den 26e mars, dvs om bara två veckor. Men jag känner att projektet Gatumusikanterna bara har nått början av vad det kan bli. Konceptet håller jag hårt om hjärtat och jag vill inte släppa det. Och det kanske jag inte behöver göra. Nya saker händer hela tiden.

Tidigare i veckan fick jag ett telefonsamtal av en man från en närliggande kommun (som jag väljer att hålla hemlig än så länge). Mannen hade hittat vår hemsida via Google och intresserades genast av projektet. Han har nämligen en plan om att starta SM i Gatumusikant i hans stad till sommaren. Och då vill han ha vår hjälp. Projektet är än så länge bara på planeringsfasen, men vi har berättat att vi är intresserad och ska gå vidare med arrangemanget nu i april.

Dessutom har vi blivit tillfrågade att uppträda på Stockholms Universitets egna sommarfestival Dunder och Brak i slutet av juli. Självklart har vi tackat ja och försöker nu klura ut exakt vad det är vi har att tillföra i mängden av alla andra skickliga artister som ska uppträda. Men jag tackar gärna ja till nya utmaningar.

Slutet är inte här. Slutet är väldigt långt bort. Och innan kursens slut hoppas jag dessutom på minst tre till uppträdanden på stan. Och de uppträdandena ska vara de bästa hittills!