Gatumusikanterna

Tänk så mycket i livet som avgörs av slumpen. Det låter som en klyscha när man pratar om det – slumpen. Vissa val förändrar extremt mycket och andra gör det inte. Om jag inte suttit bredvid Emelie i redaktionen i skolan för ett år sedan har jag ingen aning om vad jag gjort just idag. Vi startade ett underligt projekt Emelie och jag, det har i sin tur lett till allt annat vi gjort tillsammans det senaste året.

Vi har gjort det mesta tillsammans väldigt länge nu. Jobbat, festat, söndagshängt, rest… Hon är så bra Emelie. Ni förstår inte hur bra hon är. Jag ska därför berätta, för jag är helt såld på henne. Hon är den ödmjukaste människan jag någonsin träffat, någonsin. Det finns ingen som är så vänlig och öppen som hon, som lyssnar och tar hand om människor, som skrattar åt människors bra och dåliga skämt, som pratar med alla, ger alla en chans. Hon är godheten själv. Ibland blir jag helt tyst bredvid henne för att jag blir så förundrad över att hon ens existerar. Kan man verkligen vara som henne? Tydligen.

Men Emelie är som sagt inte bara en underbar vän till mig, hon är även en kollega. Hon är ambitiös som få. Hon är en grym skribent, hon kan skriva artiklar och analyser och sagor och presentationer och fina mail och mail med arg underton. Hon håller reda på allt och hon gör aldrig någon besviken. Hon har idéer som ingen annan och kan göra det sämsta konceptet till det bästa på tio minuter. Om jag var i position att anställa någon skulle jag anställa Emelie. Det hon inte kan lär hon sig snabbt och sen blir hon bäst på det.

Nu ska vi inte jobba lika mycket tillsammans jag och Emelie och det känns grymt. Jag vill ha tillbaka min kompis och lämna över min kollega till någon arbetsgivare där ute som behöver henne!

Jag ville bara säga det till hela världen. Emelie du är bäst, nu står det på internet och kommer alltid att göra det, som min mamma skulle sagt. Puss.