Gatumusikanterna

Lite så här ser det ut vid mitt skrivbord på kontoret. Det var egentligen när Josefin jobbade här vid skrivbordet bredvid mig som vi började skapa collaget. De två svarta visitkorten från SM för Gatumusikanter representerar oss och vad vi har uppnått. De står i dagsläget även för denna tomhet man känner djupt i bröstet när ett halvårsprojekt är slut.

Snett nedanför ser ni bilden från Dalís utställning på Moderna som visades vid årsskiftet 2009 – 2010. Jag gick och såg den tillsammans med Lizzy och häpnades mycket och länge över alla dolda detaljer i målningarna. Och detta ständiga återkommande till ägg och klockor. Jag hoppas på en ny utställning med Dalís verk inom kort.

Där under finns en ifylld karaokelapp från Johnnys vid Fridhemsplan som jag glömde lämna in förra sommaren. Alanis Morissettes låt You Oughta Know stod på agendan för kvällen. Alanis är för övrigt en av tre artister som jag verkligen, verkligen måste se innan jag dör. De andra är gruppen Counting Crows och sen Dave Matthews Band, som jag förvisso redan sett två gånger men fortfarande inte kan annat än att bli fjäderlätt av när jag hör.

En bild från Beyond Retro på en halvnaken pinuppa. Den representerar givetvis Josefin. Runt den två bilder med duvor i hjärtan och texterna ”Tillsammans” och ”Together”. Från början kommer de ifrån kronprinsessbröllopet förra sommaren, men eftersom jag är allt annat än rojalist är den enkla anledningen att de hänger där att jag tycker att de är fina.

Där under hänger ett rosa troll. Jag fick det av mormor. Hon sa att det var ett tur-troll.

En bild från Viking Line på bl.a. mig, pappa och Klas från vinterkonferensen förra året. Gillar tanken att någon köper dessa bilder och vill gärna stolt visa upp detta fynd!

Högst upp till vänster hänger en bild på en tjej och en kille som sitter på en bänk. Den fick jag på Berghs slututställning förra sommaren. ”Bänken – en relationsmöbel” står det på baksidan. Och skaparen är Elin Björnström. Hon är nog väldigt omedveten om att jag har valt att hänga upp hennes slutprojekt på väggen. Om sanningen ska fram tog jag två vykort och planerar att rama in och hänga upp det andra även på väggen hemma. Bland de mest genialiska någonsin faktiskt.

Och ungefär så ser alla minnen ut som hänger över mitt skrivbord.