Löven, dimman & skogen.
Landet.



Sist jag och Emelie var på landet tillsammans var det sommar och varmt. Idag åker vi igen och det blir troligtvis mer mat, spel och sånt inomhus än bad ute. Det ska bli fantastiskt, men jag längtar tillbaka till sommaren… Ni får såklart en liten uppdatering senare, men till söndag har jag semester. Puss.
En klänning.


Min nya klänning har blå rosor på sig. Och den har supervid kjol och den sitter som sten i midjan. Visst är den ljuvlig? Detta har alltså varit helgens outfit. Hade nämligen bara kläderna på kroppen med mig när jag åkte till landet för att gå på hippa. SJ gjorde det lite jobbigt för mig så jag tappade till slut lite lusten, vitsen i att packa om man ändå aldrig får åka liksom? Hur det såg ut under kvällen kanske ni får se lite senare. Puss så länge.
På landet borde man alltid vara
Semester part 3.

Det är konstigt det här med att ha hem på två ställen. Åkte jag hem eller bara tillbaka i eftermiddags? Mitt hem är där mina vänner och min familj är. Jag har hem överallt. Nu har jag varit hemma i lite mer än en vecka och jag kunde inte längta hem hem mer. Jag är alltid avundsjuk på de av mina vänner som kan åka hem till sina föräldrar varje söndag och äta middag. Men när jag tänker efter så borde de nog vara mer avundsjuk på mig. Den senaste veckan har jag till exempel träffat de här två personerna väldigt mycket. Det ena är min syster och det andra är hennes man. Ungefär såhär känner jag för dem: ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥.


I fredags fyllde hon 29 år, min syster. Det firade vi med fisk, bubbel och rosor.
Och igår.
Igår dansade jag mig sjöblöt av svett med mina bästa bästa vänner. Det där med att kalla vissa personer för bästa vänner, det känns som att det är något man bör spara på, ni vet, inte säga om alla. Men jag ska berätta en sak för er, jag har bara bästa bästa. Helt sant och jag är väldigt lycklig över detta. Jag fick igår sätta mina läppar mot kinder jag inte får pussa så ofta. Glädjen i det?

Erika. Personen jag hade hemliga lekar tillsammans med på dagis, hon som alltid peppar mig och tycker att jag är duktig, tjejen jag aldrig slutar skratta åt och med, som jag delar så mycket minnen med att det liksom aldrig tar slut. Hon är förutom allt man kan önska sig av en vän tjejen som alltid liknar sin pappa när hon ler. ♥

Denize. Denize som jag bott tillsammans med, sovit bredvid i ett halvår, hon som aldrig stannar där jag är utan alltid flyr ett land bort eller två för att jag ska längta efter henne varje dag så mycket att jag till slut blir förbannad. Hon som vet bättre än mig ibland och hon som skrattar åt mig lika mycket som jag skrattar åt mig själv. Hon som lyssnar på mig och ni vet… hon som gör allt annat man någonsin skulle kunna önska. Utan att man någonsin behöver be om det.

Medan jag och Erika var på hemmafest igår var Denize på möhippa för den här fantastiska tjejen. Malin är dökär i Jeff så det om något var ju värt att fira.


Det dansades på borden i buffalos.

Och svetten…. som rann. Hela tiden. På alla utom Erika såklart. Hon svettas aldrig. Hon ut som en filmaffish 24/7.

Titta på de här tjejerna……………………………….. DÖR. Ibland hörni, ibland så älskar man livet så himla mycket att man vill stanna varje minut. Och den känslan, den.
På den här sidan gärdesgården
Ett somrigt minne kantat av kall öl.

Det här är min bästa bild från förra sommaren. Jag hade varit på landet i tre veckor och började bli sällskapssjuk så jag bjöd in alla vänner jag inte träffar så ofta på fest. Det var så varmt. Jag fixade innan och jag blev tvungen att sätta mig under ett parasoll med en kall öl för att inte svettas ner mina kläder som jag nyss satt på mig. Första ordentliga kläderna jag haft på mig på tre veckor. Vi satt ute vid ett långbord och åt mat och jag höll tal. Jag brukar gilla att göra det. Jag berättade hur mycket jag tyckte om alla och så råkade jag kalla Ante för Anders och jag kunde inte bortförklara mig. Opersonligt. Vi kastade stövel och Jonas fick den i huvudet och Emelie ramlade framlänges. Någon försökte lära alla snapsvisor. Det blev storm mitt i natten och min syster blev sur på mig för att jag vägrade plocka in alla dynor. ”Det är ju bara en bris” tänkte jag och satt kvar. Min dator spelade musik men det var sent och rått ute så den blev alldeles fuktig så vi tog in den i lillstugan. Sen trängdes vi där inne i några timmar medan vi dansade. Ett halvår senare märkte jag att jag hade en film där jag sjunger Vara vänner jättehögt och jätteuselt. Klockan blev 4 och vi skulle bada. Det var 11 grader så jag stannade på land. Sedan satt vi där ett tag och lyssnade på tystnaden medan solen gick upp. Sedan kommer jag inte ihåg mera.
Nu vill jag bli kysst sa Cecilia Lindh

På kvällarna kommer gitarren fram. Så är det alltid när vi är på landet. Pappas ansikte lyser upp när han sätter instrumentet i sitt knä och börjar spela. Han har alltid spelat gitarr – enda sedan han var ung och satt med sina vänner och spelade kampsånger som ”Keops Pyramider”. Nu sitter han och spelar ”Balladen om Herr Fredrik Åkare” för mig och mamma. Vi sitter och sjunger med i de delarna vi kan. Utanför fönstret ligger landskapet öde. Det enda man kan höra är vågorna längre bort. Ett lugn som sträcker sig upp över ängen och till vår sommarstuga.
Tidigare under dagen var vi inne i Trosa. Jag åt strömming och satte upp affischer för SM för Gatumusikanter. Sen köpte jag ingredienser för att kunna baka sirapsbröd enligt receptet från ”Stora Boken om Bakning” som var min favoritbok som yngre. Vi var förbi och tittade på tälten de hade satt upp för TrosaYran. Uno Svenningsson skulle komma ikväll, och det är en av mammas favoritartister. Men vi valde istället att åka tillbaka till landet. Och sätta oss i soffan, och lyssna på pappa spela gitarr timmar i sträck.


Den riktiga sommaren och Dylan

Jag packade en väska och drog i ren desperation till landet. ”Landet” är för övrigt något jag börjat säga sedan jag flyttade till Stockholm. Där jag kommer från säger man alltid ”åka till stugan”. Något jag undrar över när det kommer till uttrycket ” åka till landet” är varför man sedan kallar det ”lantställe” och inte ”landställe”? Mycket märkligt. I alla fall så är jag nu i stugan ute på landet, min uppkoppling är urusel och det är så hett här att det är helt sjukt. Jag har badat kvällsbad och samtidigt shamponerat håret, för att skölja ur det genom att doppa huvudet i saltvatten. Härligt! (Vi har dusch men det ger inte samma känsla). Nu ligger jag i soffan och sneglar på I’m not there, älskar när han sjunger The lonesome death of Hattie Carrol för den låten sjöng min musiklärare Mattias för oss på högstadiet. Det var en fin man, Mattias. Alla sover här på landet. Det är hett. Det är underligt att alla blir så trötta av att vila hela dagarna. Jag är jättepigg. Det är myggigt här. Det är ljust ute. Det är lördag men det märker man inte av, jag har inte druckit öl idag till exempel, det är annars vanligt förekommande på lördagar. Alla dagar består av i princip samma sak, pocket, sol och bad. Jag älskar det. Idag rodde jag ut till en kobbe med mina systrar och där låg vi hela dagen. Vi hittade en klubbad säl. På riktigt alltså, ett skelett av en säl som övervintrat där. Första gången jag såg ett kadaver. Eller det kanske inte är ett kadaver längre om det bara är skelettet kvar? Osäker. Imorgon ska jag börja läsa en ny bok, Nick Cave har skrivit en roman om drugs, sex and rock n’ roll typ. Vi får väl se hur den är. Jag ska nog springa en vända om det inte är för varmt också. Dagsplanen för morgondagen känns helt ok. Sommaren är här.


















