Emelie Fågelstedt
JosefinKlockan hade vi satt på åtta. Tre timmars sömn kändes som ett rimligt mål när vi gick och la oss natten innan. Verkligheten blev en annan och det var först vid nio tiden som vi satte oss ute i värmen och åt en sista frukost iklädda shorts och linne.
Vi checkade ut från hotellet vid tio-tiden. Ett otroligt fint hotell måste jag tillägga. Om ni ska besöka Madrid rekommenderar jag er varmt att bo på Petit Palace Santa Barbara. Många fik och restauranger precis i närheten, designbutiker i varje hörn och så gångavstånd till centrum och Sol. Dessutom en dator inne på varje rum helt kostnadsfritt – mycket användbart när man letar efter guider och kartor över staden.
Det enda egentliga måstet vi hade innan det att vi tog oss till Madrid var att vi skulle besöka söndagsmarknaden el Rastro. Vi tog oss till metrostationen La Latina. Redan nere på plattformen vimlade det med folk som ville komma upp till ytan och fynda bland hundratals stånd fyllda med second hand kläder, möbler, smycken, musik, konst, antikviteter och egentligen allt vad man kan tänkas vilja hitta på en marknad.
Tiden började rinna iväg och vi skulle ta en taxi till Barajas flygplats redan vid 12. Vi vandrade vidare upp mot Sol och köpte varsin pizza på vägen. Njöt en sista gång av atmosfären, folket och känslan. Madrid.
Och så, med tung sorg i hjärtat, var det dags att sätta sig på planet och åka hem. Men oroa er inte. Madrid kommer bli ett lika givet återkommande resemål för mig som Barcelona har varit de senaste åren. Jag är head-over-heels förälskad i staden. Och dessutom hann vi aldrig besöka muséet Prago. Ett måste som blir en given anledning att återvända så snart som möjligt.
Efter att ha gått i butiker och köpt ännu mera kläder, accessoarer och skor i flera timmar tog vi oss till Metro-stationen Atocha och promenerade upp till parken el Retiro. Vi mötte upp Javi och köpte lunch på McDonalds. Ljuvligt var det att ha picknick i slutet av September; bara sitta på gräset och njuta av solen.
Vi hade stämt träff med en gammal kompis nere vid Puerta del Sol. Jag har inte träffat Javi på över sju år så det var riktigt kul att möta upp honom uppe på torget där han stod och väntade på oss. Med halvknakig engelska och lite av min otränade spanska började vi vandra mot mindre torg i området Sol. Människor överallt. Tillslut hittade vi en liten restaurang med uteservering mitt i en korsning. Vi var tvungna att stå och vänta på bordet i några minuter, men det gjorde inget för bartnendern kom glatt och bjöd oss på Baileysshots. Tillslut satte vi oss ner och beställde in Paella med räkor och kyckling.
Efter maten kom det in tequilashots.
Isabelle fick så klart sista ordet och saltet blev en karta över Sverige.
Klockan hade börjat närma sig två när vi funderade på kvällens nästa steg. På andra sidan gatan låg en mindre nattklubb som hette Commo. Därinne spelade de spansk musik högt och på dansgolvet stod spanjorer och svängde med höfterna så där som bara latinos kan. När jag var yngre fick jag höra från en kompis från Peru att man inte kan lära sig att dansa salsa, man måste vara född med dansen i kroppen.
Helgens High School Musical-bild. Galet spontan med andra ord!
Vi började snart gå ner längst Calle de Hortaleza
Efter att ha kollat i nästan varje butik i Chueca hade klockan hunnit bli tre. Vi hittade en liten restaurang i stadsdelen Sol och satte oss ner och åt Menú del Día. Trerätters till lunch. Och så öl så klart!
Det tog inte många steg fören vi var sugna på kaffe. Plaza Mayor fick bli platsen för dagens andra cortado.
Efter ytterligare tre timmars shopping nere i Sol kom vi tillslut tillbaka till vårt röda hotell i Chueca. Varma, trötta och glada.
Jag hittade bland annat en fantastisk gul kjol med rosett (jag älskar rosetter) och strumpor som såg ut som jordgubbar!
Efter en stunds promenad hittade vi till Plaza de Vázquez de Mella. Det mest fantastiska med Madrid är ljuset. Allt är gult och känns så spanskt. Platser och människor får mer karaktär.
Två män stod och spelade musik på torget. Och plötsligt hade de spelat sin väg fram till oss. Vackra spanska toner. Isabelle fick en privat föreställning. Och jag fick fantastiska bilder.
Uteserveringen stängde strax efter två och vi vandrade vidare längst Calle de Hortaleza. Designbutiker lockade med vackra skyltfönster. Människor i varje gatuhörn stod och hånglade. Vi kom ner till Plaza del la Puerta del Sol. Skratt, fest och människor. Oj vad jag älskar dessa människor! Klockan hann bli fyra på morgonen innan vi tillslut vandrat hem igen längst dessa gränder täckta av gult ljus. Och kärleken för staden var redan ett faktum efter bara några timmar.
I onsdags köpte jag ett par nya vita tygskor. Jag kom precis innanför dörren hemma med en oförklarlig känsla i kroppen. Madrid. Med sömn som sista prioritering de senaste fyra dagarna blir det godnatt nu. Vill bara säga först att, Isabelle, jag älskar dig!
