Minns ni den ukulelespelande australienaren Mart Brennan som var med i SM för Gatumusikanter 2010? Ikväll ca 22:00 på The Southside Cavern på Hornsgatan 104 kan du se honom live i en ny bandkonstellation: Mart Brennans House of Rock. Besök evenemanget på Facebook här.
I fredags träffade jag och Josefin Mart på Beyond Retro. Knappt igenkänbar, utklädd till David Bowie i hudfärgad kroppsstrumpa och mask, tog han hem första priset i maskeradtävlingen på Halloweenfesten!
Hans egna stil och charmiga look skulle förändra min syn på ukulele föralltid. Jag köpte ju till och med en egen röd skatt strax efter att ha sett den här videon:
Jag och Josefin sitter bredvid varandra i datorsalen på JMK. Vi pratar om bloggar och musik. I skolan ska vi blogga under några veckor berättar läraren. Tanken slår oss plötsligt att vi ska starta en blogg tillsammans och ge oss ut på Stockholms gator som gatumusikanter. För att hylla gatumusiken och för att ta reda på hur det är att vara gatumusikant. För att symbolisera vår nya vardag på Stockholms gator gör vi följande bild i Photoshop:
Februari
I februari ger vi oss ut på gatan för första gången. Medborgarplatsen i Stockholm blir vår första scen. Vi är inte jätteduktiga på våra instrument, och inte en krona lyckas vi samla ihop. Men roligt har vi, även om det pirrar ganska mycket i magen innan vi vågar ta ton första gången. Projektet är igång!
Sen får vi kontakt med Dan Engström / Konradkrabba på Twitter, och han skriver en låt åt oss som vi spelar in i studio. Det låter inte jättebra, men det är jättekul!
Mars
Den första mars har vi vår bästa spelning hittills på mysiga Västerlånggatan i Gamla Stan. Vi sjunger för full hals om kvinnors rättigheter där vi står i snöstormen. Vi pratar med folk på gatan som hejar på och vissa står till och med bredvid och tittar på. En och en annan applåd får vi också. Totalt 27kr lyckas vi samla ihop denna fina, snöiga dag.
Efter ytterligare en spelning läggs projektet på is en liten stund. Vi firar slutet av bloggkursen med klassen på restaurang Hermans på Fjällgatan och pratar länge och livligt om vinterns upplevelser på gatan.
April
Vi beslutar oss för att fortsätta med projektet Gatumusikanterna trots att kursen i skolan tagit slut. Bloggen har börjat växa och vi känner att vi nu kan stå på egna ben och verkligen göra något stort på temat gatumusik. I april blir vi kontaktade av Företagarföreningen i Mariefred och åker till den lilla staden för att diskutera ett stort sommarprojekt. Där träffar vi Ronnie, Lennart, Marianne och Anita för första gången. Tillsammans kommer vi överens om att vi ska arrangera Sveriges första SM för Gatumusikanter!
Vi kommer tillbaka till Stockholm och firar med skumpa, mörk choklad och årets första jordgubbar.
Jag åker till Berlin och lyssnar på Gatumusikanter i vårvärmen.
Samtidigt gör vår superduktiga designer Marianne från Mariefred den bästa logan för SM för Gatumusikanter.
Maj
I maj får vi kontakt med saxofonisten Allfred från Norrköping. Han vill jättegärna vara med och uppträda på SM för Gatumusikanter i Augusti. Först tänker han tågluffa runt i Europa under sommarne och spela Astrid Lindgrens visor på gator och torg. Han undrar om vi vill följa med på äventyret. Tyvärr har vi mycket att göra i skolan och kan inte slita oss.
På hemmaplan börjar vi ladda och peppa för fullt.
Och sommaren börjar komma till Stockholm med vackert blommande rosa träd i Kungsträdgården. Augusti och SM för Gatumusikanter närmare sig snabbt.
Juni
Juni kommer, sommaren är här på riktigt och vi åker iväg till Mariefred och Ångans dag för att uppträda som gatumusikanter och sprida ordet om SM för Gatumusikanter.
Vi träffar Robin på Drottninggatan. En gitarrist som snart anmält sig till gatufesten.
Vi lägger ut visitkort om tävlingen på olika spellokaler runt om i Sverige.
Jag köper en fantastiskt vacker röd ukulele.
Och Allfred skickar hälsningar från sin tågluffning igenom Europa.
Vi nämnde aldrig hur det gick för oss efter all uppståndelse kring den stora spelningen i lördags på Dunder och Brak! Jag antar att ingen missade att det spöregnade? Sådant där regn som faller i floder och inte lämnar en millimeter på kroppen torr. Jag och Josefin tog oss ut till Frescati och hittade alla festivaldeltagare sittandes på varandra under en stor pressening. Trots kyla och ett oändligt grå som sträckte sig över ängen satt alla glada, pratandes och skrattandes.
Vi fick dessvärre inte plats i det blöta gräset bredvid de andra, men hittade skydd under ett hustak några meter bort. Där la vi ut våra flisfiltar och satte oss till ro. Vi drog fram ukulelen och maracasen och började spela och sjunga för oss själva. Med oss hade vi våra underbara vänner Linnea, Ewelina och Niklas som satt bredvid oss och sjöng med. Det kom förbi lite folk och lyssnade, några kom och skålade med oss och vissa sjöng med i sången. Någon spelning framför 500 personer uppe på en scen blev alltså inte av på det sättet som vi hade tänkt oss från början. Men vi hade det riktigt mysigt där vi satt.
Sen blev det dags för Dunderkampen – en utmanande femkamp anordnad av Dunder och Brak. Gatumusikanterna ställde givetvis upp! Vi hade suttit och gjort tröjor på morgonen som vi delade ut till våra vänner. Sen körde vi för allt vad vi var värda. Kastade fryst fisk, spikade gelehallon och åkte kana på såpad pressening som låg ner på en backe i gräset. En upplevelse i sig! Tack för en magisk dag!
Idag är en mycket glad dag, för idag kommer Josefin hem från Gävle efter att ha varit borta ifrån mig i tre veckor! Jag kommer så väl ihåg när hon slank ut ur kontor strax efter lunch den där fredagen. Kramade om mig länge. Dagen efter ringdes vi och av ren reflex avslutades samtalet med ”Vi ses imorgon”. Men vi sågs inte imorgon, eller dagen efter det eller dagen efter det.
Det är sommarfestivalen Dunder och Brak som för oss samman idag. En stor grillfest ute på Frescati där Josefin och jag ska sprida ordet om Gatumusikanterna och SM för Gatumusikanter! Igår gav jag upp alla mina tappra försök att stämma ukulelen själv och över internet, och köpte en elektronisk stämmare. Stoltheten svider lite i halsen, men huvudsaken är att det går att urskilja ackorden på instrumentet när vi glider över ängarna ute vid Frescati i sommarregnet ikväll. Ni kommer väl också förbi? Hundratals människor, massvis med lekar och gudomligt gott grillat till en billig penning! Och sen lite gatumusik också så klart.
Så här såg det ut när vi träffade Ligan som övade inför grillningen för några veckor sen.
Jag har haft lite problem med att spela på min ukulele, måste jag tyvärr erkänna. Inte direkt för att jag tycker att det är svårt att spela. Det går åtminstone an att ta ackorden nu efter lite träning. Men nej, problemet är att jag för allt vad jag är värd inte kan stämma instrumentet. Jag har försökt själv och jag har bett gitarrister att hjälpa mig. Men-det-går-bara-inte!
Jag fick tips om en skicklig gatumusikant som heter Mats Looström som håller till på Västerlånggatan här i Stockholm hela sommaren. Efter att ha fått hans nummer av en underbart engagerad kollega på jobbet ringde jag upp för att berätta om SM för Gatumusikanter. Han och hans kompis Ronny verkade mycket intresserade av att ta sig till Mariefred och spela med oss – och kommer att anmäla sig officiellt ikväll.
Men den goda nyheten är inte bara att vi har två duktiga bluesartister anmälda inför sommaren. Mats tipsade mig dessutom om att jag faktiskt kan stämma min ukulele över internet. Så ikväll ska jag gå hem, sätta mig med min röda skönhet framför online ukulele tuner och ge Soul Sister mitt allt! Äntligen!
Jag har förälskat mig i låten Soul Sister av Train. Jag kan lyssna på den i timmar utan att sluta le. Och om en låt får en att le, då mår man bra enda in i själen. Nu hittade jag precis denna liveversion på ukulele. Det känns alltså givet att detta blir den första riktiga låten jag lär mig att spela på min röda älskling som ligger inne i mitt rum och väntar på att bli spelad på.
Igår köpte jag den finaste, röda ukulelen jag någonsin vilat ögonen på. Vi färdades till Nynäshamn för att få tag på den. Under resan dit var jag nervös – tänk om vi inte skulle hitta? Eller om den inte skulle finnas kvar? Tillslut kom vi fram till Den där Musikaffär’n som jag hittade på Blocket. Och direkt in till höger hängde de små instrumenten uppradade på en ställning – blått, gult, rosa, rött. Den röda var så vacker. Den hade vunnit mitt hjärta redan när jag såg den på internet några dagar tidigare. Jag smekte mina fingrar över lacken, drog dem försiktigt över strängarna och möttes av sockerljuva toner. Det enda jag kunde tänka på var vilken succé vi skulle göra på gatan tillsammans. Om bara jag kan lära mig att spela den. Då sa någon till mig:
”Bob Dylan menade att allt man behöver för att kunna spela, är tre ackord”
Helgens stora projekt blir att inhandla en ukulele. Gitarren har jag inte lyckats bemästra än, men då fick jag den underbara idén att lära mig att spela det härliga instrumentet ukulele istället. Och det är inte särskilt dyrt som jag förstår det – priserna ligger runt 300 kronor. Så nästa gång ni ser mig på gatan har jag en ukulele i hand!
Inspiration har jag fått av en av de deltagande i SM för Gatumusikanter, nämligen Mart Brennan. För helt ärligt – vem vill inte kunna spela instrumentet när man hört det här?
Emelie Fågelstedt
Josefin
